har hört det förr,
trott att hon stått utanför min dörr.
när jag öppnar står hon inte där,
önskar att hon var här.
tiden går,
tiden läker mina sår.
nu rivs allt upp igen,
tycker jag om henne sen?
vill hon ha kontroll?
vad jag känner spelar kanske ingen roll.
ska jag gråta?
kommer jag någonsin att förlåta?
det måste vara sista gången,
kan inte tillåta att åter bli fången.
fängslad för sin förtvivlan,
cellen blir den slutliga vilan.