Den Tama Räven

Jag vill se dig gående med vår son
Han som har din envishet
Han som har min manlighet
Han som har Pontus mjukhet
Det som för våra gener vidare
…han är en del av vår kärlek

Varför blir det såhär?
Bara du kan stilla mina begär.
Stanna upp en liten sekund,
vi får aldrig glömma denna stund.

Varför blir det såhär?
Det känns som du bor i en annan sfär.
Sekunder, minuter, dagar blir till år,
kom till mig, bara du kan läka mina sår.

Varför blir det såhär?
När bägge vet att vi ej vill isär.
Ligger vaken dag som natt,
i väntan på dig, du min stora skatt.

Varför blev det såhär?
Dina drag, din personlighet gjorde mig kär.
Låt inte denna saga försvinna,
du och jag har allt att vinna.

Med tåget flyr jag med mina tankar,
Bort från vännen där mitt hjärta bankar.
Den kärleken sätter inga gränser,
Allt hålls uppe med våra ”känsler”

I Karlstad tillbringade vi 3 desperata dagar,
Ligga och mysa i sängen var det enda vi behaga.
Du var den som ville ligga kvar till sist,
Misstänker att det är din kvinnliga list (!)

Tänk om helgen hade varat i en evighet,
Då hade vi rymt och flytt vår egen verklighet.
Vem tror på tomtar och troll?
Evighet & verklighet, spelar då ingen roll.

Att få bygga och åldras under samma tak,
Det vore kanske enkelt om inte för en sak.
Längtan, tiden och avståndet,
Skall detta hålla får ingen tappa förståndet.

Jag minns det som om det var i går,
men det har redan gått två år.
Jag kan ibland känna din närhet vid min sida,
doften, känslan, värmen, det får mig att lida.
Du är som en ljuv äng en het sommardag,
grönskan, doften fyller mina behag.
Att på denna äng få sammanföra våra band och lova:
dig trogen, – det är min största gåva.

Vissa har svårt att förstå vad riktig kärlek är,
det är nåt fint man djupt i hjärtat bär.
Jag försöker ge all min kärlek till dig,
ibland kan det vara svårt, jag ska bättra mig.

I denna lyckliga stund,
vill jag avsluta med att tillägna Pontus någon sekund.
Han vakar över dig dag som natt,
vissa tror att han ”bara” var en vanlig katt.

Jag trodde inte till en början då du sa att han var speciell,
Visste bara att han var go, mjuk och snäll.
Med tiden förstod jag hur mycket han betydde för dig,
när jag fick dela hans kärlek, blev han även en del av mig.

Nu har tre år gått,
jag inser att du är det finaste jag fått.
Men saker är inte som de var,
snart kanske du inte är hos mig kvar.
Utan uppehåll,
har vi levt länge på var sitt håll.
Det har varit upp o ner för oss två,
men att som idag kunde jag inte förstå.

Ofta har jag gått och längtat,
velat satsa mer.
Men ibland har jag tänkt att,
helt lägga ner.

Har tappat kraft och luft,
förlorat allt mitt förnuft.
För att kunna förstå,
att det lär aldrig bli vi två.

Fast jag älskar dig så,
och jag vägrar att förstå.
För jag hoppas ändå,
att det till slut ska bli vi två.

Genom regnet av mina tårar,
ska jag skicka dej ett brev.
Tiotusen vilda rosor,
plus några dikter jag aldrig skrev
Jag finns här bakom en mur,
som en tiger i sin bur.
Fast för evigt för sina misstag,
varje tanke ger ett stort obehag

Du sa att mina ord var fel,
jag stirrade blint.
Jag tog allt för givet,
du och jag kunde ha fått nåt för livet…
…kärleken.