Den Tama Räven

Om hösten ser jag färgerna som påminner om ditt hår,
röda, orange:a, bruna löv finns överallt där jag går.
Jag vill inte kliva på dem …de är så fina,
underbara färger som får lilla-j att skina.
Snön faller och kylan består,
värmen från dig, är den enda jag får.
I vintermörkret väcks våra minnen,
för att till våren åter öppna våra sinnen.

Med våren kommer trädens små gröna knoppar,
åter liv från var gren nu ploppar.
Vad är 30 mil jämfört med vårens alla behag?
Inget. Solen skiner för henne …det gör mig så svag.

Mycket är svårt men svårast är farväl,
det fyller mig med vanmakt, det värker i min själ.
När vänskap bara ruttnar eller blir till obehag,
min högsta önskan är att vi möts igen en dag.

Mycket är svårt men svårast är farväl,
det fyller mig med vanmakt, det värker i min själ.
När vänskap bara ruttnar eller blir till obehag,
min högsta önskan är att vi möts igen en dag.

Vetandet och känslan i mitt hjärta min vän,
att aldrig få möta någon som du igen.
Jag försöker faktiskt fatta, jag försöker att se,
men vad är egentligen meningen? är detta allt du och jag kan ge?

Jag är som ett barn, har bara frågor och inga svar,
men nu är allt för sent, du är inte längre kvar.
Vad var det som gick snett?
Vad mer än min SAKNAD… kunde jag ha gett?

3 bitar – allt är lätt och förutsägbart.
100 bitar – vad kan gå fel, vad kan bli rätt?
500 bitar – med tiden blir vi starkare.
3000 bitar – kämpa, tiden gav resultat.
10000 bitar – svår att fånga, kanske för komplicerat?

Kall, blå tår faller från mitt öga,
Att drömma att du var här hjälper föga.

Kall, blå tår droppar från min haka,
Den är tillägnad dig, se men inte smaka.

Kall, blå tår föll nu på mitt bröst,
Den ger mig knappast någon tröst.

Kall, blå tår tar sig fram över magen,
Jag vill inte bara bli din för dagen.

Kall, blå tår rinner RAKT över höften,
Den symboliserar våra löften.

Kall, blå tår ebbar nu ut över låret,
Den gör allt för att inte torka ut av håret.

Kall, blå tår flämtar av torka vid min vrist,
Om våra vägar skulle skiljas vore väl trist?

Kall, blå tår nu torkat på min fot,
Är denna tårs långa färd vårt förhållandes stora hot?

Ödet fick mig att träffa dig,
dina ord började prata med mig.
Dig vill jag inte missta,
som om du vore den sista.
Ditt leende och din charm,
gör mig så varm.
Ditt skratt och din röst,
dig tätt intill mitt bröst.

Du har 1000 frågor,
jag har inte lika många svar.
Tänk dock om dom var noll,
då inte mycket kontroll?

Allt har sin tid,
nu ska du känna din inre frid.
Jag är din prins,
du är det vackraste som finns.

Det är så tomt
koltrasten har flugit sin väg
Det är så tomt
den tama räven har blivit skrämd
Och det är inte konstigt hur det kunde bli så här
jag gömde mej bakom mina misstag

Det är så tomt
Jag läser böcker jag inte förstår
Det är så tomt
jag skriver dikter som ingen vill ha
Och det är inte konstigt hur det kunde bli så här
Du varnade mig

Det är så tomt
och mina tankar förlorar förstånd
Det är så tomt
har aldrig fallit på knä förut
Och det är inte konstigt hur det kunde bli så här
du varnade mig gång på gång på gång…
…jag kan inte leva utan dej.